Misskarlander

Jag vill bara gråta, skrika så högt som jag kan utan att ngn hör, jag vill inte ha ngn där och frågar hur det är. Jag mår inte bra, inte alls, jag har mått såhär en gång förut, och då skadade jag mig själv och jag vill inte göra det, inte igen. Jag måste skriva, jag kajn inte pr med ngn, jag vill, men jag kan inte. Jag vet inte vad det är som får mig att må såhär, jag har ingen aning, därför kan jag inte prata med ngn, jag vill men jag kan inte.
Mår jag kasst för att jag läste en bok som betydde såå mkt för mig? Som fick mina känslor att svalla totalt. Jag passar inte in i dagens sammhälle, jag gör det inte. Jag vill slå ngt så hårt att mina knogar börjar blöda, jag vill inte stanna kvat här längre. Det är dags för mig att förflytta mig och jag ska, men inte än, inte än.
Jag vill gråta men det kommer inga tårar. Inte en enda, inte en enda

Nu ska jag iväg och festa, kvällen blev förstörd den oxå. Och jag längtar tills jag får svaren,